Så snart läkaren lade det första snittet kände 25-åriga Josephine Jansson från Sundsvall att något var fel.
– Ju djupare hon skar desto större blev smärtan. Till slut skrek jag rätt ut, men då var det för sent. Då var läkaren tvungen att ta ut Amanda innan jag kunde sövas, berättar hon.
Josephine och sambon Robert Matsson tycker att det är jättebra att Socialstyrelsen nu ser över fenomenet.

Relaterat

På natten mot den 4 oktober 2008 åkte Robert och Josephine in till förlossningen.

– Vattnet hade gått och jag hade värkar, men trots att timmarna gick öppnade jag mig inte tillräckligt snabbt, berättar Josephine.

Vid åttatiden på kvällen fick Josephine feber, vilket ledde till att Amanda fick högre puls.

Efter några timmar beslutade läkaren att förlösa barnet med akut kejsarsnitt.

– Jag hade redan fått ryggbedövning, och inför snittet lade läkaren mer bedövning. Någon strök något mot min mage och frågade hur kallt det kändes. Jag kände ju att det var kallt, men visste inte vad jag skulle svara, berättar Josephine.

Inte orolig

Josephine hade helst velat föda normalt, men eftersom hennes första barn, sonen Oliver tio år, föddes med kejsarsnitt var hon inte särskilt orolig för ingreppet.

– Men redan när läkaren lade första snittet kunde jag känna det. Det var som om någon rev mig hårt i magen. Jag sade att det gjorde ont och rörde mig, men blev tillsagd att ligga still.

Ju djupare skalpellen kom desto ondare gjorde det.

– Till slut skrek jag rakt ut, men vid det laget var det redan för sent. Läkaren var tvungen att ta ut barnet innan jag kunde sövas.

”En mardröm”

Robert – som inte har några barn sedan tidigare – hade förväntat sig att förlossningen skulle bli det bästa som hänt i hans liv.

– I stället blev det en mardröm. Jag såg smärtan i Josses ögon samtidigt som hon vred på sig och flaxade med armarna. Det var fruktansvärt.

När Amanda kom till världen var Josephine ännu vid medvetande.

– Jag frågade om hon ville hålla i Amanda men hon hade så ont att hon inte klarade det. Sedan sövdes hon ner, berättar Robert.

När han och Josephine insåg att sjukhuset inte anmält det inträffade enligt Lex Maria gjorde de själva en anmälan till HSAN (Hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd).

– Jag har mått psykiskt dåligt ända sedan det här hände. Tidigare var vi helt på det klara med att Amanda skulle få fler syskon, men efter det här vet jag inte längre om jag törs, säger Josephine.

Nu hoppas hon att ingen fler ska behöva gå igenom det hon gjorde.

– Att föda barn ska vara en lycklig upplevelse – inte ett trauma.